Brisbane, dag 2
Idag är det tokvarmt, och kvavt! Vi går ut på stan, och hittar en dyster frukost på Hungry Jacks. Nå, vi blir i alla fall mätta.
Vi är ju billösa sedan bilen återlämnades igår, så vi strövar runt i Brisbane. Det är en rätt fin stad helt nära vattnet. Floden ringlar sig genom staden, och är trevlig. De älskar skyskrapor dock; jättehöga hus ända ut till flodkanten, som framgår av bilderna. Vi går över till South Bank, som är mycket välbesökt idag på söndagen. Här finns fina familjeställen med pariserhjul, lekparker, stora pooler, och till och med en anlagd strand. Det är nog tur det; att stoppa ned barnen i floden vore oklokt, eftersom de skulle svepas bort av strömmen.
Far föreslår en ny båttur med City Hopper. Förslaget får ett minst sagt svalt mottagande, och vi fortsätter till fots. Det är tryckande hett och klibbigt, så vi drar oss tillbaka till hotellet för lite lunchvila. Skriver vykorten vi köpte i Byron Bay, bättre sent än aldrig.
Far vill efter ett tag gå ut igen, och läser på stadens hemsida vad man kan göra en söndag i Brisbane. Väldigt mycket visar det sig, men ändå inte. Det finns tre sidor med aktiviteter av typen Painting for toddlers, English conversation meeting, Story telling for 5-years old osv. Inget appellerar direkt, och Marcus skrattar högt när jag rabblar alternativen. Till sist återstår Clock Tower in City Hall, vilket föranleder ett mycket högt skratt, och ratas fullständigt av sonen. Far går själv dit, i kraft av sitt rätt blygsamma, men ändock, kulturintresse. Det visar sig vara rätt kul. Åker med spansk guide hiss upp i tornet som var stadens högsta till 1967. Nu bleknar det bredvid skyskraporna. Vidunderlig utsikt, som dock i de flesta riktningar skyms av skraporna. Sen åker hissen ner 10 meter och vi får se uret och dess fyra urtavlor från insidan. Tavlorna är 5,70 m i diameter och minutvisaren är 3 meter, gjord i koppar. Detta är det första uret med elektrisk synkronisering, stoltseras det med. En åldrig blå elmotor vid varje urtavla, synkroniserade med ett anspråkslöst urverk i en trälåda på väggen. Plötsligt börjar en massa kugghjul snurra i ett arrangemang på golvet. På ett snurrade hjul finns piggar, och mot dessa släpar fingrar som lyfts av piggarna, precis som i en speldosa. I fingrarna är vajrar fästa, och de går upp i klocktornet så att de fem klockorna där kan spela samma trudeleutt som Big Ben gör. Vi är ju nästan i England nu… På söndagar är dock vajrarna fastlåsta så det blir inget klockspel. Tur det kanske, med tanke på att vi står rätt nära de stora klockorna, som tillsammans väger sju ton.
Efter detta höghöjdsäventyr strosar Far vidare, och åker på egen hand en ny flodtur med City Hopper. Mycket trevligt och skönt, det fläktar här på vattnet. Jag åker så långt det går, North Key, och sen tillbaka. Nu har jag fått min havsluft :-).
Återgår till hotellet för att hämta Marcus. Vi går upp till torget och tar några eftermiddagsöl. Under min egenpromenad har jag bokat bowling till ikväll, och i väntan på det delar vi en pizza på Vapiano.
Bowlingen blir en förkrossande seger för Far. Leder stort och är mycket stolt att sätta den yngre generationen på plats. Detta håller i sig hela första spelet, varefter det av obegriplig anledning vänder till raka motsatsen. Det bekommer mig ringa; som Teknikkonsult är man ju man ju van vid ständiga motgångar som måste lösas. Just denna motgång löser jag genom att bjuda på middag på en Irish Pub. Mycket trevlig kväll med prat om ditt och datt. Sen hem till hotellet för en dusch och sova.
Imorgon ska vi upp kl 6.00 för flyg upp till Cairns. De lovar åska där, så vi håller tummarna för att vår planerade dykbåtsresa verkligen blir av!