Evans Head

Framme i Evans Head! En mysig och, igen, pytteliten stad; 2000 invånare sägs det. Vi checkar in på motellet Pacific Motor Inn, som var finare i verkligheten än på bilderna. Glad överraskning. Kvinnan som checkar in oss är vänlig, men säger inte mer än nödvändigt. Hon tar dock blixtsnabbt fram en karta, och visar på vilket av tre ställen det går att äta nåt ikväll. Vis av tidigare erfarenheter antagligen; hon vill väl se på TV i fred ikväll, och slippa obligatoriska frågor.

En snabb installation i rummet, som är större än väntat. Faktiskt nästan en tvåa. Marcus får egen säng, vilket vi upplever som stor lyx. Annars brukar delad king- eller queensize gälla för oss. Vi går ut på byn för att orientera oss, vilket visar sig gå rätt fort. Det är dels gatan vi körde in på, som är en raka på en knapp mil, dels en tvärgata till denna, med längden 70 meter. På den senare ligger samtliga affärer som finns att tillgå. På ”Sala-rakan” ligger en tandläkare, en slaktare, och ingenting, följt av tomrum. Enstaka boningshus fyller ut delar av utrymmet.

På returvägen på 70-metersgatan blir vi tilltalade av en lokalbo i 70-årsåldern. Han har den mest extrema Aussie-accent man kan tänka sig! Han frågar oss vad som hänt med butikslokalen som står ledig på 70:an. Vi svarar på artig skolengelska att vi inte vet; vi är turister från Stockholm. Han skiner upp som en sol! Han älskar Stockholm säger han; han har varit i Berlin flera gånger! Han börjar prata om att han (tror vi) tycker det är så fint i Stockholm, och särskilt det höga berget är fint. Hammarbybacken, förmodligen…

Han talar rotvälska med kapaciteten hos ett modernt maskingevär. Vi ler artigt och säger Yes ibland. Våra ansikten visar fullt intresse, medan våra hjärnor går för högvarv och försöker synka in nåt av ljuden han avger, och matcha dem mot kända gloslistor och ordkunskaper tillägnade genom livet. Framgången är måttlig, jag tror vi fattar högst ett par procent. Försöker förstå var i Stockholm eller Tyskland han är just nu, men inser efter ett tag att han nu talar om flygsäkerhet. Tror också att han avverkar läget i Irak, att iPads är kass för ungdomen, och att Hongkong var bättre innan Kina fick det åter för ett antal år sedan. I en andningspaus ursäktar vi oss med att vi måste vidare. Han lyfter helt sorglöst armen och säger Bye guys (eller nåt åt det hållet), och går omedelbart iväg. Inte helt olikt Peter Dalles Uppfinnaren från Sundbyberg. Han bara går. Denna språkupplevelse lämnar oss med djupa intryck!

Vidare kommer vi ned till en liten strand, längs floden som flyter genom staden. Där är full aktivitet, mycket beroende på det fina vädret förstås, men även på att en camping med stora tält ligger precis bredvid. Vi får syn på en tös (tysk förstås, vad annars) som hyr ut kajaker och ståpaddelbrädor, och bestämmer oss för att testa ståpaddling. Vi har inga badbyxor med, utan kör i shortsen. Hur svårt kan det vara? Ganska… Shortsen måste torkas ikväll.  Vi lär oss snart rätt hyfsat, och det går till slut så bra att vi vågar oss ut på lite längre eskapader, flera hundra meter och så. Viken är extremt grund, och mitt ute går jag på grund. Marcus skrattar högt på stranden så jag hör det ända ut. Brädans lilla fena stoppar i sanden, och jag får kliva ut och blöta ned anklarna för att komma vidare. Elddopet för oss båda blir att var sin gång paddla ut till den gröna bojen, som indikerar tillräckligt djup för båtarna i hamnen. Det är en bra bit, och medvind hem som tur är. Jättekul var det i alla fall! Rekommenderas varmt!

Nu sitter jag och skriver detta kl 21:15 vid vårt utebord utanför motelldörren, med bilen som utsikt. Marcus ringer till Vendela. Vi har just ätit hämtpizza, och är mätta och glada. Strax skall vi se på Sällskapsresan på Marcus’ dator. Egentligen överkurs, eftersom vi under eftermiddagen skrattande gått igenom i stort sett samtliga kommentarer och skämt i filmen. Men ändå…

[gallery_bank type=”images” format=”masonry” title=”true” desc=”false” responsive=”true” display=”all” sort_by=”random” animation_effect=”bounce” album_title=”true” album_id=”16″]

2 thoughts on “Evans Head

  1. Malin 2016-01-18 at 20:58

    Hahaha alltså jag skrattar så mycket när jag läser den här bloggen!

  2. Kerstin Aldrin 2016-01-18 at 22:29

    Jättekul att läsa om era upplevelser! Jag känner mig lugn när jag lämnar er vid utebordet med bilen som utsikt. A demain!

Comments are closed.