Byron Bay

Då var vi i Byron Bay, Australiens ostligaste punkt. Längre än så här från Stockholm kommer vi inte på den här resan, inte longitudinellt i alla fall. En odramatisk och rätt kort resa, en timme på Pacific Highway, tog oss hit från Evans Head.

Det här är ett riktigt soft och laid-back ställe, med mängder med glada och leende människor. Mycket trevligt ställe!

Vi anländer till Barbaras Guesthouse, som definitivt är det mysigaste och trevligaste på hela resan. Det ligger bara 400 m från stan, så det är helt perfekt. Vi ställer in väskorna, och drar direkt ut för att hitta stranden. Det gör vi snabbt, och den är jättevit och jättestor. Och jättesolig, tur att vår 50+ kräm åkt på innan!

Vi badar och hoppar i vågorna, vanlig nöjesnivå alltså. Idag är det dock förstärkt med cyklopögon, och vi fridyker under vågorna. Där står stim med stora och helt orädda fiskar, väldigt spänande tycker vi. Fiskarna verkar mindre imponerade.

Efter ett tag får vi nog och går upp för att sola. Solen står nästan helt rakt upp, och det finns ingen skugga. Roterar som en helstekt gris på ett spett för att inte bli bränd, men efter en halvtimme orkar vi inte mer. Nu har vi helt klart gjort oss förtjänta av en öl! Vi sitter och pratar i skuggan och har det skönt. Livet är mycket behagligt! Helt oanmäld tågar en ovanligt kraftig man förbi på trottoaren i sällskap med sitt lamadjur. Laman verkar allmänt nöjd med tillvaron, och låter sig villigt klappas. Det fetlagde mannen är mycket mån om att alla skall få klappa laman, och ropar tillbaka dem som lite blygt dragit undan. Det kanske är nåt slags assimileringsprogram för lamor han driver?

Vi går runt och tittar lite i alla butiker som finns i den lilla staden. Den är av någon anledning något svårnavigerad trots sin ringa storlek. Kanske är det solen eller nåt som ställer till det, men vi yrar runt som två yra hönor för att hitta åter till vårt hotell. Marcus, som enligt egen uppgift är född med absolut gehör vad gäller lokalsinne, guidar oss tvärsäkert fram och åter, medan han ändrar uppfattning lika ofta som en folkpartist i valtider. ”Jo, nu vet jag exakt”, säger han, och drar iväg 180 grader från det som nyss var gällande sanning. Vi får till slut fråga i en bokhandel.

En fördel med vimsandet på gatorna är att vi ramlar förbi Byron Bay Hat Co., som har ett gigantiskt utbud av hattar. Vi är ju på jakt efter några lämpliga  solhattar till den planerade segelbåten i Cairns. Det kan nog krävas extra solskydd där, resonerar vi. Far blir snabbt betuttad i en handgjord hatt i bästa Crocodile Dundee-stil, i skinn och läder. Stor vånda följer för Far, medan Marcus, som slipper betala, ivrigt yrkar på inköp. ”Fett cool” och ”klär dig” är argument som prövas av sonen. Till slut klämmer han till med trumfkortet ”Den kan du ha på Slandö Kalv, när ni är ute med båten”. Då är Far snubblande nära inköp; tänk att få glida runt bland Södertäljeborna i en läderhatt med krokodiltänder! I kraft av min mognad skjuter jag dock upp köpbeslutet till morgondagen, vilket förmörkar himlen något för sonen. Förmodligen kommer jag ligga sömnlös hela natten, och väga för- och nackdelar.

Bokhandlarens tips leder oss till sist åter till Barbaras Guesthouse, där vi byter kläder och språkar lite med några irländare som också bor här. Det finns bara sex rum, så det är mycket gemytligt.

Sen ner på stan, dit hungern och törsten driver oss. Marcus har vid tidigare vimsande sett kalsonger av märket Scotch and Soda i en affär. Två för $15, rena fyndet enligt den allkunnige sonen. Tyvärr står en man före oss i kön, och har köpt upp precis alla i mediumstorlek. Marcus blir något desillusionerad av detta, men löser det elegant genom att köpa ett par XXL och ett par SMALL. I snitt blir det väl ganska bra, antar jag.

Några öl och god mat på lama-stället igen gör kvällen komplett. Mycket trevliga samtal, när vi sitter i skuggan och talar om ditt och datt. Sedan upptäcker vi att de har biljardbord, och vi kör ett par omgångar. Vinner var sin gång. Nu alltså åter på Barabara’s, och summerar dagen. Snart Time to hit the sack.

[gallery_bank type=”images” format=”masonry” title=”true” desc=”false” responsive=”true” display=”all” sort_by=”random” animation_effect=”bounce” album_title=”true” album_id=”17″]

2 thoughts on “Byron Bay

  1. Kerstin Aldrin 2016-01-19 at 17:23

    Tack för att vi kan följa er på resan så långt bort från oss. Kanske poeten Byron levde där och gett namnet till hamnen? Kallt här i dag -10C, snö på väg, dock varma kramar från oss.

  2. Malin 2016-01-21 at 07:56

    Vilka härliga bilder! Blir glad av att titta 🙂

Comments are closed.