Surfers Paradise
Vi lämnar med visst vemod det trevliga Barbaras Guesthouse i Byron Bay. Vi tycker båda att detta var det bästa och trevligaste boendet på hela trippen! Gemytligt, personligt, och trevliga boende att språkas med under frukosten. Inte blev det nåt av Fars hatt-planer heller. Logiken fick ge efter för romantiken; när ska jag ha en krokodilhatt i Vällingby? Men den var fin här…
Färden går via Pacific Highway över helt osannolika vidder av grönt och träd. Vi har aldrig sett såna enorma vidder, kullar och dalar tidigare. Det går inte alls att återge på bild, men fint var det! Det är lite virrigare att hitta än vanligt. Längs nästan hela Higway håller de på med vägarbeten, de breddar vägen. Det gör att vägen inte alltid ligger där den skall, och just på denna sträckan var det extra stökigt. Vår kära GPS plottar oss allt som oftast ute på nån åker, och skriker sitt ”Recalculating” så ofta att vi får stänga av ljudet.
Efter ca 1,5 timme är vi i alla fall framme vid vårt mål, Surfers Paradise. Det låter väl idylliskt? Skenet bedrar; det är som en stad, och ganska likt Manhattan. Skyskrapor och hotell överallt, ända ned på stranden. Dessutom ser vi platser som heter Palm Beach och Miami Beach. Det var inte riktigt det paradis vi trodde. I ärlighetens namn blev vi varnade i Byron Bay för att det var mer ”busy” här, och det var ju ingen överdrift direkt!
Men stranden! Stranden, den är fin. Och det är väl det som är surfarens paradis förstås; en bra och fin strand. Och lång! Vi frågar en servitris hur lång stranden är. 70 km, svarar hon! Det låter ju helt osannolikt med 7 mil sandstrand, men å andra sidan ser vi inte slutet åt nåt håll. Åt båda hållen ser vi bara en enda lång sandstrand så långt ögat når. Häftig vy, som tyvärr inte heller fastnar bra på bild.
Hotellet är inte klart med vårt rum för vi är lite tidiga. Vi är i uppe Queensland nu, och de har en annan tidszon än New South Wales; de ligger en timme senare, så klockan är mindre här. Mycket konstigt eftersom Brisbane är tydligt öster om Sydney på kartorna. Då borde de väl i så fall ligga före i tid? Vi tänker kanske fel, vi får fundera på det!
I väntan på rummet badar vi fötterna lite och går längs stranden. Vi går hyfsat långt, men ändå en omärklig bit på hela stranden. Så lite pastaluch på en självpåtaget italiensk restaurang, eftersom Sonen håller på att hungra ihjäl. Frukosten på Barbaras Guesthouse bestod av te, youghurt, konstiga flingor och annat för 21-åringar oätligt, och två ljusa mackor marscherar man inte långt på i 20-årsåldern.
Rummet är jättefint, en tvåa igen. Vi springer ner och kollar hotellpoolen, som är fin men lite konstigt byggd så att hotellet skuggar hela poolområdet. Marcus får syn på en spelhåla, där de har olika arkadspel, samt hans stora vurm: Gripklomaskinen! Det är alltså en sån där lyftkransliknande gripklo man manövrerar med spakar, och som efter iläggande av likvida medel sänker sig och plocklar upp saker om man siktar rätt, vilket man sällan gör. Det är själva affärsidén. Idag lyckas han dock, och skiner som en sol när han visar upp en ill-orange och helt skev gosedjursnalle. Ansiktet är helt snett, och väcker stor empati.
Ny tur ned på stan, och vi äter middag på en Irish Pub, mycket gott och trevligt. Vi går ner till stranden igen, där det nu är full fart, eftersom det råkar vara marknad på onsdagar. Mycket tingel-tangel av olika slag: fiolspelande 13-åringar i sällskap med överbeskyddande mor, fotografering med fåglar, köp vindsnurror, få dit namn målat som djur osv osv.
Den oranga nallen har följt med hela kvällen, och verkar tycka det är trevligt. Vi vilar fötterna på en bänk, och döper under högtidliga former den skeva krabaten till Hävert. Vatten i en kapsyl från vattenflaskan fullbordar dopet, och Hävert ser stolt ut, om än dyngsur i sin sneda skalle.
Vi strövar åter till hotellet i den tilltagande skymningen. Nu badar Marcus i vårt badkar, men jag hackar ned dessa rader. Imorgon skall vi gå på Warner Brothers Movie World och åka berg-och-dalbanor, och anant kul. Sen åter till Surfers Paradise och hotellet. Vi hade tänkt stanna ytterligare en dag här i Paradise, men eftersom det inte var så paradisiskt kör vi Sea World istället på fredag. Det ser vi fram mot! Sen Brisbane, men det är en annan historia…
[gallery_bank type=”images” format=”masonry” title=”true” desc=”false” responsive=”true” display=”all” sort_by=”random” animation_effect=”bounce” album_title=”true” album_id=”18″]
Tack för härlig berättelse och underbara bilder. Hävert, en gullig mascot på fortsatta färden för våra kära
Haha vilken gullig nalle!
Åk bergochdalbanor för mig!